Solariet är ofta uppbyggt som ett aggregat av långa parallella lysrör monterade under en bädd att ligga på och i ett ”lock” som fixeras ovanför kroppen.
Det huvudsakliga syftet med solarier är att huden ska bli brun som vid utomhussolning, men det finns även andra användningsområden, som exempelvis aknebehandling. Den danska solarieföreningen skriver på sin webbplats: ”Dagens moderna solarier är säkra anläggningar. Hela verksamheten omgärdas av bestämmelser som satts upp av SSI Statens Strålskyddsinspektion som också är tillsynsmyndighet. I ungefär hälften av Sveriges kommuner har denna tillsyn övertagits av miljö- och hälsovårdskontoret.
Föregångare till solariet var de kvartslampor/bordssolarier som vid mitten av 1900-talet började användas i medicinskt syfte. Insikterna om orsaken till bristsjukdomen rakit (vitamin D-brist, på grund av brist på solljus) ledde till att kvartslampor ordinerades till bland annat gruvarbetare som befunnit sig under jorden en längre tid. I och med 1960-talets solresor med charter blev det modernt att vara brunbränd, och solbrännan kunde både bättras på genom kvartslampor på hemmaplan. På 1980-talet slog de moderna solarierna, med långa lysrör, igenom, vilket spädde på ”innesolandets” popularitet. Därefter ledde forskarrapporter om solens skadlighet till att riskerna med överdrivet solande spreds till den breda allmänheten. Det var inte längre lika eftertraktat att ägna sig åt – eller åtminstone erkänna att man ägnade sig åt – solariesolning. Strålsäkerhetsmyndigheten har på senare år arbetat aktivt för att minska på det svenska solariesolandet, och i början av 2010 uppmanade kommunerna att ta bort solarierna från kommunala sim- och idrottshallar. Redan hösten 2010 samma år hade cirka hälften av kommunerna lytt rådet. På de senaste åren har dock kunskapen om vitamin D och dess positiva effekter spritts på nytt. Det gäller bland annat minskad risk att bli drabbad av blodpropp, olika cancerformer, MS, diabetes, schizofreni och depression (se även ljusterapi). En positiv bildning av vitamin D i kroppen sker dock långt innan man kan se spår av hudrodnad ”solbränna”.